Det här är en slumrande blogg. Det beror mycket på tekniken. Jag vill att det ska vara enkelt. Enkelt att blogga och enkelt att läsa, enhetligt och hyfsat tydligt. Jag har bråkat lite med appen till Weebly. Det finns en till iPad och en till iPhone. Det visade sig att den ena appen gick det finfint att bygga sida med men inte att skriva bloggposter. Det går det bra att göra med iPhoneappen men att sitta och skriva på lilla telefonen är alldeles för pilligt. Nu har jag testat att ladda ner iPhoneappen till paddan. Sedan får vi se. Jag vill kunna lägga in bilder på ett bra sätt också. Ibland räcker inte Instagram till. Bilderna och tankarna är för många helt enkelt.
Sidan och bloggen har varit vilande ett tag. Jag har rensat, plockat bort och funderat. Nu låter jag den finnas och sedan får vi se vad jag gör med den. Tanken är att jag istället för att fylla mitt Instagramflöde kan lägga upp en del av bilderna här i stället. Vi får se. Som alltid med mig är inget självklart. Kanske tänker jag för mycket. Eller för lite. Det beror vem man frågar. Men nu låter jag bloggen leva och tiden får visa vad det blir med den. På väg till högskolan för två veckor sedan missade jag ett telefonsamtal. Jag brukar vara dålig på att lyssna av meddelanden men den här gången gjorde jag det och det var tur. Hej, det är Gunnel Carlsson och jag undrar om du är den Karin som har den fina kolonin… Ja, ungefär så lät meddelandet och sedan ett telefonnummer och en önskan om att jag skulle ringa upp. Det gjorde jag och några dagar senare spelades det in ett inslag för Go Kväll på vår koloni. I tisdags sändes det och det kändes lite overkligt och riktigt kul. Nu är det inte heller en hemlighet att jag gillar maskar och vurmar för att se till hela kretsloppet i trädgården. En länk ska ni också få. Cirka fem minuter in i programmet börjar inslaget och avsnittet går att se i 27 dagar till. http://www.svt.se/gokvall/se-program/6-5-18-15 Efter en trött höst och en tung början på året är äntligen februari här. Idag gick jag den knappa halva kilometern till kolonin och njöt av vårvintersolen. Jag tog kameran med mig men bilderna från den är inte nåbara via lilla surfplattan så jag bjuder på en telefonbild istället. Trädgårdsdrömmarna spirar. I år vill jag odla majs igen och mer zuccini. Tomater står också på önskelistan, gurka likaså. I fjol glömde jag bladpersiljan, det får inte ske i år. Resten ger sig efterhand. Jag är i slutfasen av min utbildning och just nu läser jag 150%. I april läser jag bara 50% så då ska jag vara i trädgården. Äntligen! Det är min belöning efter fyra intensiva år på högskolan. Till hösten hoppas jag börja jobba men innan dess ska jag njuta av ännu en trädgårdsvår och sommar! Ännu en trädgårdssäsong med Elis! Hösten är här. Nätterna blir kallare och kallare och daggen ligger kvar allt längre på morgnarna. Färgerna i trädgården har gått från vårens ljusgröna, sommarens färgfyrverkeri, sensommarens torka till höstens varma toner. Vi har varit på kolonin hela sommaren men det har varit en trädgårdssommar olik alla andra. I år har vår son fått sätta tempot och vi har njutit av allt arbete vi gjort de senaste åren. Idéerna finns där, drömmen om trädäck, pergola, rosengång, nya rabatter och fyllda odlingsbäddar. En del har vi gjort, annat har vi låtit bli. När vi blev med koloni sa alla att vi skulle vänta ett år innan vi började fixa så vi lärde känna vår trädgård och vad den innehöll. Det låg mycket i det och nu gör vi samma men med sonen som utgångspunkt. Vi väntar och se vilka behov han har i trädgården. Ett sådant var en sval plats på sommaren och på den svalaste platsen där hade vi vår röriga hörna med en odlingsbord underst. Nu är bordet flyttat och vi har fått nya ytor att drömma och planera för. Under tiden njuter vi. Njuter, njuter, njuter! Och krattar löv till komposterna. För nästan precis ett år sedan hade vi som sagt finbesök i vår trädgård av Minna, Marie och Linnea. Det var en för oss galen förmiddag eftersom vi höll på att panikpacka inför vår stundande resa till Nigeria. Under tiden tog Minna vackra bilder på vår trädgård som jag tidigare berättat är med i senaste numret av Allers Trädgård.
Det har varit fantastiskt kul för oss att få dela med oss av vår trädgård och våra tankar kring den. För oss är trädgården att hämta kraft, skapa, arbeta med kroppen och se hur livet hänger samman genom olika kretslopp. Kretsloppet ger trädgården en puls och årets växlingar, livets växlingar blir sällan så tydliga som i trädgården. Jag tror jag kommer att återvända om det. För den som vill se mer bilder och höra Minna berätta går det att läsa om besöket i hennes blogg Blomsterverkstad som nu håller till på Sköna Hems hemsida: http://blogg.skonahem.com/blomsterverkstad/2013/06/17/kolonibesok-hos-karin-per-och-elis/ Jag sitter och ska skriva färdigt en tenta som är galet försenad. Jag skäms lite över det för trots alla hinder på vägen har jag lyckats få in alla tentor i tid och dessutom varit hyfsat nöjd de flesta gånger. Den här gången är den redan sen och jag kommer inte vara nöjd (men jag vet att måste låta mig vara det). Under tiden jag sitter här hemma och drömmer mig bort till vår koloni passar jag på att kolla genom Dropboxmappen jag numer har på min dator och därmed alla bilder som finns på min iPhone. Det känns som självplågeri för där i mappen är det fullt med bilder från kolonin någon kväll nu i veckan. Underbara koloni, vilken glädje du ger! Även försommarkvällar när jag sitter fastklistrad framför datorn.
Under kategorin Varför gjorde jag inte detta tidigare? har jag nu äntligen skaffat dropbox. Det är en liten parantes egentligen men just det faktum att jag upplevt det som klumpigt att överföra bilder mellan kamera och dator har gjort att jag inte orkat blogga (jag har visserligen både iPhone och MacbookPro men jag tycket iPhoto är segt och bökigt att föra över bilder med). Men nu äntligen har jag hittat en lösning till det så att jag kan dela med mig av vårt paradis och det tänker jag göra oavsett om någon bryr sig eller inte. Jo, jag har gjort upp med den kluvenheten nu, den att det inte skulle vara fint nog att blogga. Ha! Jag tycker om att berätta, sådan är jag, så därför tänker jag berätta! Jag hade en tanke om att berätta om året på kolonin, att börja under vårvintern och sedan låta er följa säsongerna. Sedan tänkte jag visa er mitt pyssel och min filtmat. Till det kommer vår trädgård vid radhuset, hur den har växt fram. Sedan ska vi inte glömma alla tankar om föräldraskapet som jag går och bär på. Ja, tankarna, ambitionen, är många och stor men, ja, jag tar det lite som det kommer och låter det som betyder något just precis nu ta den plats som jag vill ge den. Just nu handlar det om trädgården, om kolonin, om jorden och om att leva i den med världens finaste Elis. Ja, det är ingen ide att skriva omskrivningar för att göra sonen anonym, hela familjen med namn syns ju just nu i Allers trädgård så, ja, vad finns det att dölja? Nu är försommaren här och vi väntar på att pionerna ska slå ut. De är oftast sena i vår trädgård så vi väntar och kollar varje dag som barn som väntar på en stor överraskning. Snart, snart blommar dom! För snart ett år sedan ungefär hade vi besök i vår trädgård av tre otroligt begåvade personer nämligen Marie Samnegård, Linnea Fennhagen och Minna Mercke Schmidt. Anledningen till att de kom var egentligen för att fotografera ett annat jobb (vem vet, kanske jag dyker upp på fler ställen någon dag om annat än trädgård framöver). Eftersom de ville ha lite grönskande bakgrund till det jobbet förflyttade vi oss till kolonin och innan dagen var slut var det bestämt att Minna skulle komma tillbaka för att fotografera koloniträdgården när pionerna blommade för att sedan sälja bilderna till någon trädgårdstidning. Sagt och gjort, två dagar innan vi reste till Nigeria för att hämta Elis var Minna med sina dåvarande assistenter Marie och Linnea (som nu driver Studio Gul) och fotograferade vår trädgård. Vi var inte med utan höll då på att packa och jobba på att inte gripas av panik. Familjebilden väntade vi med till nu i vår att ta så att fina Elis kunde vara med. Det känns kul, knasigt och roligt och vi hoppas att vi kan inspirera fler att våga släppa perfektionen och låta kretsloppet få plats i trädgården för mer hållbar odling. En enda tråkig grej har smugit sig in och det är att fine Elis än så länge bara är 18 månader men det är bara en detalj. Så, nu är vår trädgård inte lika anonym längre. Som det kan gå! |
Om migJag läste en gång i en tidning om en trädgård där allt togs tillvara. Där allt återanvändes i dess kretslopp. Det tände en gnista. Så vill jag leva. KategorierArkiv
April 2015
Click to set custom HTML
|